Spring came with busy days when one seems to be more or less jumping from one task to another and chasing deadlines, or more accurately, chasing people by email in order to make the deadlines before the summer vacation begins. Gosh, the editing of 100 pages of text and over 400 footnotes (without exaggeration) almost made me cross-eyed, but I need all the extra income I can make from editing and translation work. In addition, I had better make sure that the new reference guidelines are followed, not that people actually care about or even notice the details, but for the sake of consistency – which is crucial when it comes to law – since I have translated those guidelines myself earlier this year, although this means that I have to spend more time on the editing part.
Våren kom med bråda dagar när man tycks mer eller mindre hoppa från en uppgift till en annan samt jaga deadlines, eller rättare sagt jaga folk via mejl för att bli klar till alla deadlines innan sommarsemestern börjar. Jösses, redigeringen av 100 sidor text och över 400 fotnoter (utan överdrift) fick ögonen att gå i kors nästan, men vad gör man inte för att dryga ut kassan med extrainkomster från redigering och översättning. Därtill är det bäst att jag ser till att de nya referensanvisningarna följs, inte för att folk bryr sig om eller ens lägger märke till detaljerna, utan för följdriktighetens skull – vilket är väsentligt när det gäller juridik – eftersom jag själv har översatt anvisningarna tidigare i år, även om detta innebär att jag måste lägga ner mer tid på redigeringsbiten.
Luckily, I got a reason to bring out my paper crafting i.e. therapy tools again as the stork made a delivery last week. It is good that the (rather small) family tree is growing thanks to my two cousins, because my branch is a dead end, and I can honestly say that I am not really interested in having children. I mean, all I want is a cat and something meaningful in life, is that too much to ask? Well, I guess I am not going to find the answer to that question written on the wall that I have stared at far too many times. However, let us not jump to conclusions now, there is still time to figure out where I will go next…
Lyckligtvis fick jag en anledning att åter plocka fram mitt papperspyssel dvs. terapiverktyg eftersom storken kom med en leverans förra veckan. Det är bra att (det ganska lilla) släktträdet växer tack vare mina två kusiner, för på min gren kommer det inga nya skott och ärligt talat har jag inget intresse av att skaffa barn. Jag menar, jag vill bara ha en katt och något meningsfullt i livet, är det för mycket begärt? Nåja, jag antar att jag inte kommer att finna svaret på den frågan skrivet på väggen som jag har stirrat in i alltför många gånger. Men nu ska vi inte dra några förhastade slutsatser, än finns det tid att fundera på vad jag ska satsa på härnäst…